AsaLindgren

"Irrar runt i universum"

4-årskalas och barnakonst!

Publicerad 2009-09-20 01:33:24 i Allmänt,

Idag har jag vart på 4-årskalas. Det var min systers dotterdotter Alva som fyllde år. Festen var i Nikkala byagård och där fanns plats för festdeltagarna att springa! Dom som ville alltså... Själv kände jag inte riktigt för det... Jag hade tagit mig en joggingtur på morgnen, så det fick räcka. Nåväl, barnen kunde springa där. Vilket dom också gjorde.  
Jag tror att jag blev lite kär i en kille. Han hade ljust hår och var mycket noga med frisyren. Han satt och försökte imponera på mig genom att placera sugröret så nära sitt öga som han bara vågade. Han var supercharmig! Jag tror att han blev lite kär i mig också för han rusade rakt på mig och gav mina knän en spontan kram. Han hette Oscar och var 4 år.

I onsdags när jag kom till jobbet så kom chefen och sa att jag skulle flytta till ett annat rum. Eftersom personalstyrkan minskas så kraftigt och Försäkringskassan ska överta en stor del av våra lokaler så får vi som blir kvar trycka ihop oss i en och samma korridor. Rummet är likadant som det jag haft tidigare men nu sitter jag med fönstret mot söder (förut satt jag med fönstret mot öster) men det kändes inte likadant. Inte förrän jag fått upp all min konst på väggarna!
Min konst består av teckningar som är målade och ritade av mina barn och syskonbarn. Jag hade haft chansen att plocka åt mig nån tavla av någon erkänd konstnär eftersom det fanns såna som hade prytt korridorerna men som nu plockats ner, men jag ville sätta upp min barnakonst. Den har känslomässig betydelse för mig. Den påminner mig om en tid som var mycket enklare och då jag kände mig betydelsefull och älskad. Barnen bjöd på villkorslös kärlek. Jag kommer ihåg när barnen stolta gav mig nån teckning och sa att dom hade gjort den åt mig för att jag skulle ta med den till jobbet. Och jag gjorde det! Stolt satte jag upp den där! Nu har jag inte alla teckningar uppe för jag har bytt ut vissa, men när jag hade kvar de andra teckningarna i ett skåp.
Nu är mina barn stora och ritar inga teckningar åt mig mer. Livet som tonårsmamma är mycket mer komplicerat och jag känner mig ofta betydelselös. Kärleken har fått villkor och ofta en prislapp också!

Men det är tur att konsten finns kvar att beskåda! Då kan jag komma ihåg hur det var och att jag en gång tiden var "Världens bästa mamma"!  

Tjingeling!

Kommentarer

Postat av: Kajsa

Publicerad 2009-09-20 20:46:03

Åh! vad fint skrivet! Och så sannt! Ska gå in med ett tomt block och kritor till Jespers rum...kanske får vi båda två tavlor då...:-) Du kommer alltid att vara betydelsefull för dina barn!/Kram

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Åsa

Årsmodell -63, 3 barns mor, teaterapa som helst bara vill sjunga och dansa.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela