AsaLindgren

"Irrar runt i universum"

Tänkt var det här!

Publicerad 2008-09-29 20:22:51 i Allmänt,

Jag har tänkt på en sak! Ni vet det där ljudet som används när ett olämpligt ord sägs på TV? Då FRAMFÖRALLT i amerikanska program ! Jag snackar alltså om:----piiiip---!
Tänk om man skulle byta ut det ljudet mot...ja exempelvis ett "Boiiing". Det skulle låta mycket roligare, och det skulle dessutom förlöjliga svordomar och könsord!

Tänk er att "Your --piiip--idiot!" blir "Your --Boiiing-- idiot!" Hur löjligt låter inte det? "---piiip-- you!" blir "--Boiiing-- you!". Vem kan hålla sig för skratt då?
Tänk er ett  Jerry Springer-program! Det skulle bara höras "Boiiing, boiiing, boiiing, boiiing"hela tiden medans vakterna desperat försöker sära på deltagarna!

Det skulle vara ---Boiiing--- så mycket roligare!
Kommentarer (3)

Höstigt värre!

Publicerad 2008-09-28 22:39:39 i Allmänt,

Vaknade rätt tidigt imorse av att katten kom in i rummet och jamade. Ute hade det ljusnat. Solen lyste och himlen var klar. MEN vad det blåste! Vinden låg på mot balkongen och fick fönsterrutorna att skallrade. Typiskt höstväder! Då var det himla skönt att krypa ner under täcket  igen med en bra bok.

Idag har jag lyckats få in min fot i en vanlig sko. Och inte nog med det! Jag har t.o.m kört bil! Äntligen! det är mer än 6 veckor sen jag körde sist. Jag var jättedeppig i fredags för att foten bara svällde och gjorde ont. Det kändes som om jag aldrig mer skulle kunna gå på den. Men på lördagmorgon kunde jag få in foten i en slip-in sko och imorse blev det lite kris! Kalle behövde hämtas från Station där han och hans klasskompisar hade haft Lan under helgen. Jag försökte få på en vanlig sko, OCH DET GICK! Och sen satte jag mig i bilen och försökte köra, OCH DET GICK OCKSÅ! Jag var salig! Men jag får bara ta korta turer till en början för foten är så otränad.

Ikväll så skulle jag till min farbror och bada bastu. Nu när jag äntligen kunde köra bil och allt! Men när jag kom dit så hade nån ventil till varmvattnet havererat så det bidde ingen bastu! Vilken besvikelse! Nå, man kan inte ha tur med allt! Jag får vara glad över min fots framsteg i alla fall (vad vitsigt sagt)!
Kommentarer (3)

Vad är det som händer med världen?

Publicerad 2008-09-24 19:29:09 i Allmänt,

Jag syftar på gårdagens massaker i Kauhajoki. Vad är det som får en människa att bara skjuta ner sina skolkamrater på det där kallblodiga sättet?
Visst finns det människor som mår dåligt, det är det ju inget snack om. Men att skjuta ner folk man känner, eller åtminstone vet vilka dom är.....HUR kommer man fram till ett sådant beslut? Kan det vara så att man själv vill dö men inte vågar dö ensam? Är det därför man först tar ihjäl en massa oskyldigt folk innan man tar sitt eget liv? Så att man får sällskap på färden till Andra Sidan? Den här killen ville tydligen göra en gruppresa! Usch vad hemskt.

Och det är hemskt att det finns ett namn på detta också! SKOLSKJUTNING! Ja men varför ska just skolor drabbas av dessa vansinnesdåd? Jag läste t.o.m. i en tidning som skrev om "Årets skolskjutning" precis som om det var någonting som ska hända varje år! Kanske det börjar bli vadslagning om var, i vilket land, det händer nästa gång!

Jag kommer ihåg en låt av och med Boomtown Rats från -79 som handlade om en 16-årig tjej som sköt vilt på en skolgård. När hon greps så gav hon förklaringen till sitt handlande med  "I don´t like mondays". Den texten baserades på en sann händelse som jag tror är den första skolskjutningen (åh detta hemska, vidriga ord) som jag hade hört talas om.

De mörka tankarna och mörka känslorna bland folket ökar för varje år och det jävliga är att de människor som bär på dessa har lättare och lättare att få tag på vapen. Kanske man måste börja klä ungarna i skottsäkra västar innan man släpper iväg dom till skolan?
Kommentarer (3)

Alla har vi varit små!

Publicerad 2008-09-20 10:46:44 i Allmänt,

Även jag. Jo, det är sant! Kolla här:



Jag är 1½ år på denna bild. Då var man "liten och söt". Nu är man bara "och".

Jag fick en snilleblixt till en julfest på jobbet för några år sedan. Jag bad alla mina arbetskamrater lämna in en bild på sig själv när de var små till mig och de fick inte visa sin bild till nån mer än mig. Dessa bilder scannades in, förstorades och hängdes upp på en  vägg. Sedan hade vi en tävling i att  gissa vem som var vem!  Det var både svårt och roligt. Där gick alla med svarsformuläret i ena handen, pennan i den andra och studerade både bilder och varann väldigt noga.
Det var himla kul att få se arbetskamraterna som barn. Bilden här ovan var mitt bidrag på mig. Jag kan ju  avslöja att det inte var alla som såg att det var jag.

Häv ö najs dei! 

Kommentarer (5)

Uääh!

Publicerad 2008-09-18 22:20:53 i Allmänt,

Usch vad jag är less på att linka runt här hemma! Kan gå kortare sträckor utan kryckor men det går långsamt.  Tänk vad härligt det skulle vara att kunna ta en promenad eller cykeltur! Eller en tur med bilen! Eller att kunna bada bastu! Så fort jag kommer iväg hemifrån på egen hand ska jag beställa bastu hos min farbror Öje.

Ikväll har jag roat mig med att äta. Det blev ugnstekt lax under pepperrotstäcke till middag, nötchoklad och kaffe, en stor bit chokladmandelmassepaj med grädde och , avlsutningsvis, bullar med mjölk. Det var inte det att jag var direkt sugen eller hungrig. Jag hade bara ingenting annat att göra!

Nu förstår jag vilket straff det är att bli dömd till fotboja! Jag tackar alla er som försökt att göra det lite uthärdligare för mig genom att hälsa på mig, hjälpt mig med ärenden, ringt eller mailat (tack till Johan som har "bombaderat" mig med en massa roliga mail).

Nu ska jag gå och lägga mig. Eller rättare sagt Nu ska jag BÖRJA gå och lägga mig! Det tar alltid dryga timmen från det att jag börjar  lägga mig tills jag verkligen har lagt mig.

God natt och På återseende!
Kommentarer (2)

Back to work!

Publicerad 2008-09-17 20:01:49 i Allmänt,

Så är man tillbaka på jobbet igen. På kryckor. Har längtat till jobbet faktiskt men det är rätt så tungt och bökigt att förflytta sig med kryckor överallt! Dessutom känner jag mig som en parasit när jag måste be om hjälp med än det ena och det andra.
"Kan du hjälpa .....? Kan du föra.......? Kan du hämta en kopp kaffe?" DET känns inte bra! Men förhoppningsvis så är det över snart. 2 veckor till på kryckor! Sen ska ju den andra foten opereras men det hoppas jag dröjer till efter nyår!

Idag fick jag en hel hög med Haparandablad att läsa! Har inte läst den tidningen sen innan operationen så det var välkommet! Läste bl.a. reportage om Mauds indienresa, Maries Fjällräven Classic-lopp och Merjas nyöppnade dansstudio. Maud har varit min granne, Marie min massör och Merja har dansat i samma dansgrupp som jag på 80-talet. Dom har gjort saker som är värda att skriva om! Dom har alla uppfyllt ett mål/en dröm! Och vad har jag gjort? Jag säger bara...........Suck! Jag vet inte ens om jag har något mål eller dröm som kan bli uppfyllt längre? Man har bara fortsatt i gamla, invanda spår och låtit drömmarna dö ut efter vägen. Feg har man varit, helt enkelt. Och det alldeles för länge!
Usch! Jag borde inte ha läst Haparandabladet. Nu blev jag så där smågnällig igen. 

Nä nu ska jag gå och tvinga Sonica att umgås med mig! Sonica är våran gamla katt som kommit hem till stan efter 4 månader på Seskarö. Hon bara sover, äter och lämnar leveranser i kattlådan. Men NU ska jag tvinga henne att vara sällskaplig!

Tjenixen!

Kommentarer (3)

Sista natten med gänget?

Publicerad 2008-09-13 22:25:15 i Allmänt,

Igår var det dags att ta avsked av några arbetskamrater. Det var en som går i pension, en som fått sjukpension och en som fått ett annat arbete. Vårt kontor har sakteligen börjat tömmas. Det låg lite av en "sista natten med gänget"-stämning över festen. Jag själv var bara på middagen och en liten stund efteråt p.g.a min opererade fot och att min son Kalle hade kommit för att sova över hos mig. De andra hade hållit på och festat till midnatt , har jag hört enligt en inkommen rapport!

Jag har jobbat i snart 20 år (maj -09) på samma arbetsplats och det har inte varit mycket omsättning på personalen. Vi har blivit som en familj! Och det är med stor sorg jag ser "familjemedlemmarna" gå. En tröst är att när omorganisationen på kontoret är klar (sept -09) och man inte blir bland de 7-8 personer som får vara kvar så gör det ingenting för "familjen" har ju ändå upplösts. Nu låter det kanske som att jag beskriver maffian? Men det gör jag inte! Det är bara min andra familj! En familj där alla varit mycket viktiga för varann. Vi har skrattat och gråtit tillsammans! Vi har bytt råd, tips, kläder, erfarenheter och recept med varann! Vi har rest med varann! Ja, vi har gjort nästan allt tillsammans. Det kommer att bli mycket tomt!

Idag har jag varit på Alvas 3-års kalas. Jag är Alvas mormoster! Hon är en urgullig, pratglad, lillgammal liten tjej!




See you!
Kommentarer (3)

Bakslag!

Publicerad 2008-09-07 22:58:35 i Allmänt,

Åkte på ett litet bakslag efter stiftborttagningen. Foten värker och är svullen igen.

Idag har jag känt mig lite isolerad! Jag har varit ensam nästan hela dagen. Linnea var och tävlade i hästhoppning i Kaakamo. Hon åkte iväg tidigt och kom hem sent. Jag har tillbringat dagen liggandes på soffan och stirrandes på TV:n. Har snart sett alla filmerna jag lånade av Mattias. Ja, jag stirrade en hel del i taket och i bokhyllan också. Och funderade över Meningen Med Livet.

Intressant, va?
Kommentarer (7)

Spik i foten...

Publicerad 2008-09-05 22:24:39 i Allmänt,

...hade jag inte men stift sa dom att det var, även om det såg ut precis som spik. Idag har det alltså gått tre veckor sedan operationen och det var dags att plocka bort suturer och "stift". Så jag begav mig till vårdcentralen för att få detta åtgärdat.
"A pice of cake" trodde jag, men så var det inte! Stiften satt så förbannat hårt så att dom var tvungen att be en extra läkare med mera kraft i nyporna komma in och hjälpa till att dra. Ont gjorde det också! Jag trodde stortån skulle slitas loss! Jag hade fått flera sprutor bedövning men det gjorde ont i alla fall. Det var två spikliknande "stift" på 3-4 cm långa som satt fast i tån.
Min son Kalle var med mig som stöd. Han höll mig i handen och påminnde mig att jag skulle andas. Det var så himla skönt att ha honom där. 

Jag brukar inte skriva så mycket om mina barn men det beror på att jag är rädd att jag lämnar ut mer om dom än vad dom önskar. Ni vet ju hur det är när dom kommer upp i "jag skäms ihjäl!"-åldern? Då är ju allt jättekänsligt och jag vill inte riskera att råka såra dom! Men som alla mammor (de flesta i alla fall) så älskar jag mina barn mer än allt annat i världen och tycker att dom är tre alldeles underbara människor (jag kan inte säga små människor längre för bägga pojkarna är huvudet längre mig).

Nej, nu ska jag gå och glo på TV!
Good Night!
Kommentarer (3)

Om

Min profilbild

Åsa

Årsmodell -63, 3 barns mor, teaterapa som helst bara vill sjunga och dansa.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela