Lite musik...
.....är allt jag har att komma med idag!
Så är det!
Här var det glest...!
Det blir lite glest mellan mina inlägg här nuförtiden så det är väl dags nu med ett!
Igår var jag på en 40-års fest! Det var en kollega som fyllde och festen var i Mattila byagård. Det var mycket god mat och många trevliga människor där. Det blev tillfällen till många hejdlösa gapflabb så nu har jag träningsvärk i ansiktsmusklerna
.
Jag känner mig lite seeeg idag men ändå rätt pigg så jag ska nog ta och städa lite. Borde ta och tvätta köks- och vardagsrums fönstrena innan vintern är här. Och då är det ju lika att byta gardiner också. Och om jag byter gardiner så kanske det skulle vara lika att byta klädsel på soffan också. Hm..... Orkar jag börja med det
? Måste nog fundera på saken....
I torsdags fick min dotter körkort. Så nu har jag ingen bil! Skämtar bara, men f n är det sant! Hon har bilen i Karungi hos pojkvännen. Lite oroligt är det när väglaget kan variera så mycket från en dag till nästa och hon är så ny bilförare, men jag måste ju låta henne få en chans att få bilvana! Hoppas bara att hon låter bli mobiltelefonen och bilstereon när hon kör...
För övrigt så känns livet riktigt skitbra just nu
!
Tjo flöjt!
Stök och tjorv...
...består min arbetsplats av just nu
. I vanliga fall har jag ordnad oordning på mitt skrivbord. Nu har jag bytt rum i all hast och bara buntat ihop allt i flytten. Nu har jag alltså oordnad oordning. M.a.o. så har jag ingen aning om var jag har nånting!! Detta börjar stressa mig lite grann....
I fredags hade vi avskedsfest för de kollegor som slutar eller flyttar till Luleå. Det blev en fest med skratt, tårar och god mat. Vi var ett litet tappert gäng som försökte tömma barskåpet men.. Vi var för få......
. I vanliga fall har jag ordnad oordning på mitt skrivbord. Nu har jag bytt rum i all hast och bara buntat ihop allt i flytten. Nu har jag alltså oordnad oordning. M.a.o. så har jag ingen aning om var jag har nånting!! Detta börjar stressa mig lite grann....I fredags hade vi avskedsfest för de kollegor som slutar eller flyttar till Luleå. Det blev en fest med skratt, tårar och god mat. Vi var ett litet tappert gäng som försökte tömma barskåpet men.. Vi var för få......
Jag hann med en sväng till statt och nya baren också! Kvällen slutade lite oväntat men jag hade himla roligt!
Nu börjar dagarna kännas kalla. Det är "vante-på" som gäller nu. Det börjar vara dags att tömma balkongen från möbler och blomlådor... Men först måste förrådet städas upp så att allt ryms dit!
Anna-Lena befinner sig i New York på "acting for film" kurs. Läs om hennes öden och äventyr i the Big Apple här http://scendrag.dramaze.se/#home
Jag måste ju erkänna att jag är lite avis på henne....
4-årskalas och barnakonst!
Idag har jag vart på 4-årskalas. Det var min systers dotterdotter Alva som fyllde år. Festen var i Nikkala byagård och där fanns plats för festdeltagarna att springa! Dom som ville alltså... Själv kände jag inte riktigt för det... Jag hade tagit mig en joggingtur på morgnen, så det fick räcka. Nåväl, barnen kunde springa där. Vilket dom också gjorde.
Jag tror att jag blev lite kär i en kille. Han hade ljust hår och var mycket noga med frisyren. Han satt och försökte imponera på mig genom att placera sugröret så nära sitt öga som han bara vågade. Han var supercharmig! Jag tror att han blev lite kär i mig också för han rusade rakt på mig och gav mina knän en spontan kram. Han hette Oscar och var 4 år.
I onsdags när jag kom till jobbet så kom chefen och sa att jag skulle flytta till ett annat rum. Eftersom personalstyrkan minskas så kraftigt och Försäkringskassan ska överta en stor del av våra lokaler så får vi som blir kvar trycka ihop oss i en och samma korridor. Rummet är likadant som det jag haft tidigare men nu sitter jag med fönstret mot söder (förut satt jag med fönstret mot öster) men det kändes inte likadant. Inte förrän jag fått upp all min konst på väggarna!
Min konst består av teckningar som är målade och ritade av mina barn och syskonbarn. Jag hade haft chansen att plocka åt mig nån tavla av någon erkänd konstnär eftersom det fanns såna som hade prytt korridorerna men som nu plockats ner, men jag ville sätta upp min barnakonst. Den har känslomässig betydelse för mig. Den påminner mig om en tid som var mycket enklare och då jag kände mig betydelsefull och älskad. Barnen bjöd på villkorslös kärlek. Jag kommer ihåg när barnen stolta gav mig nån teckning och sa att dom hade gjort den åt mig för att jag skulle ta med den till jobbet. Och jag gjorde det! Stolt satte jag upp den där! Nu har jag inte alla teckningar uppe för jag har bytt ut vissa, men när jag hade kvar de andra teckningarna i ett skåp.
Nu är mina barn stora och ritar inga teckningar åt mig mer. Livet som tonårsmamma är mycket mer komplicerat och jag känner mig ofta betydelselös. Kärleken har fått villkor och ofta en prislapp också!
Men det är tur att konsten finns kvar att beskåda! Då kan jag komma ihåg hur det var och att jag en gång tiden var "Världens bästa mamma"!
Tjingeling!
. Nåväl, barnen kunde springa där. Vilket dom också gjorde. Jag tror att jag blev lite kär i en kille. Han hade ljust hår och var mycket noga med frisyren. Han satt och försökte imponera på mig genom att placera sugröret så nära sitt öga som han bara vågade. Han var supercharmig! Jag tror att han blev lite kär i mig också för han rusade rakt på mig och gav mina knän en spontan kram. Han hette Oscar och var 4 år.
I onsdags när jag kom till jobbet så kom chefen och sa att jag skulle flytta till ett annat rum. Eftersom personalstyrkan minskas så kraftigt och Försäkringskassan ska överta en stor del av våra lokaler så får vi som blir kvar trycka ihop oss i en och samma korridor. Rummet är likadant som det jag haft tidigare men nu sitter jag med fönstret mot söder (förut satt jag med fönstret mot öster) men det kändes inte likadant. Inte förrän jag fått upp all min konst på väggarna!
Min konst består av teckningar som är målade och ritade av mina barn och syskonbarn. Jag hade haft chansen att plocka åt mig nån tavla av någon erkänd konstnär eftersom det fanns såna som hade prytt korridorerna men som nu plockats ner, men jag ville sätta upp min barnakonst. Den har känslomässig betydelse för mig. Den påminner mig om en tid som var mycket enklare och då jag kände mig betydelsefull och älskad. Barnen bjöd på villkorslös kärlek. Jag kommer ihåg när barnen stolta gav mig nån teckning och sa att dom hade gjort den åt mig för att jag skulle ta med den till jobbet. Och jag gjorde det! Stolt satte jag upp den där! Nu har jag inte alla teckningar uppe för jag har bytt ut vissa, men när jag hade kvar de andra teckningarna i ett skåp.
Nu är mina barn stora och ritar inga teckningar åt mig mer. Livet som tonårsmamma är mycket mer komplicerat och jag känner mig ofta betydelselös. Kärleken har fått villkor och ofta en prislapp också!
Men det är tur att konsten finns kvar att beskåda! Då kan jag komma ihåg hur det var och att jag en gång tiden var "Världens bästa mamma"!
Tjingeling!
Propp-mätt!
Usch vad jag har ätit idag! Jag som var orolig att jag inte skulle hinna äta middag idag har då hunnit få i mig mer än vad som hade behövts!
Jag hann steka en hamburgare till middag. Sen åkte jag raka vägen till Alva som fyllde 4 år, och där fikade jag ju givetvis! Sen iväg till ett möte på Seskarö och där serverades det ostbricka. Mums! Sen skulle jag snabbt in till Ritva och säga Hej då till Tomas som åker till Thailand imorgon (han blir borta till nästa sommar) och där serverades det smörgåstårta, vilken jag givetvis inte kunde säga nej till!!
Så nu sitter jag här och känner mig propp-mätt.... Skyll mig själv!
Jag hann steka en hamburgare till middag. Sen åkte jag raka vägen till Alva som fyllde 4 år, och där fikade jag ju givetvis! Sen iväg till ett möte på Seskarö och där serverades det ostbricka. Mums! Sen skulle jag snabbt in till Ritva och säga Hej då till Tomas som åker till Thailand imorgon (han blir borta till nästa sommar) och där serverades det smörgåstårta, vilken jag givetvis inte kunde säga nej till!!
Så nu sitter jag här och känner mig propp-mätt.... Skyll mig själv!
Sommaren går mot sitt slut...
Började jobba förra veckan men faktiskt så kändes det som att jag har varit ledig jättelänge och det var inte helt fel att återgå till jobbet igen. Nu kanske jag äntligen börjar fatta att jag fortfarande kommer att ha ett jobb ännu nästa sommar och förhoppningsvis ännu sommaren därefter också! Det har varit så många Up´s and Down´s kring jobbet (mest Down´s) de sista 2 åren så att man inte har vågat känna sig säker. Men nu är det kanske dags att göra det!
Denna sommar har det hänt lite av varje. Ibland har livet känts förbaskat bra....för att i nästa stund kännas mindre bra..Men "That´s life"! Jag har känt att jag har levt i alla fall:)
Jag har blivit mormoster igen:) Min systerdotter har fått en flicka den 21 juli. Det känns bra när släkten fylls på. Det tömdes ju en del när min farbror dog...
Liten Agnes..
I lördags stod vi i Dramaze för musikunderhållningen på en pubafton på Seskarö. Det gick vägen trots att jag fick jätteont i halsen och låg i feber natten mot fredag. Men det var jättekul att göra den sortens uppträdande! Vi gör gärna om det om vi blir tillfrågade!
Liten gruppbild på Dramaze (Anna-Lena saknas)
På söndagen var vi och badade i Sammakko-viken. Tyvärr så var inte Linnea med, det hade varit himla kul om jag hade fått med mig alla mina 3 barn samtidig! Det är inte så ofta nuförtiden som jag får gotta mig i moderskapet. Ungarna har ju alltid fullt upp med annat!
Erik med solskyddsfaktor 52.
Kalle intar strandposition.
Freja äter sjögräs.
Herrejestanes! Jag lyckades faktiskt få ihop till ett helt blogginlägg!? Och med bilder t.o.m.! Det har jag inte lyckats med på ett bra tag nu så det var då verkligen dags:)
Vi ses!
Denna sommar har det hänt lite av varje. Ibland har livet känts förbaskat bra....för att i nästa stund kännas mindre bra..Men "That´s life"! Jag har känt att jag har levt i alla fall:)
Jag har blivit mormoster igen:) Min systerdotter har fått en flicka den 21 juli. Det känns bra när släkten fylls på. Det tömdes ju en del när min farbror dog...
Liten Agnes..
I lördags stod vi i Dramaze för musikunderhållningen på en pubafton på Seskarö. Det gick vägen trots att jag fick jätteont i halsen och låg i feber natten mot fredag. Men det var jättekul att göra den sortens uppträdande! Vi gör gärna om det om vi blir tillfrågade!
Liten gruppbild på Dramaze (Anna-Lena saknas)
På söndagen var vi och badade i Sammakko-viken. Tyvärr så var inte Linnea med, det hade varit himla kul om jag hade fått med mig alla mina 3 barn samtidig! Det är inte så ofta nuförtiden som jag får gotta mig i moderskapet. Ungarna har ju alltid fullt upp med annat!
Erik med solskyddsfaktor 52.
Kalle intar strandposition.
Freja äter sjögräs.
Herrejestanes! Jag lyckades faktiskt få ihop till ett helt blogginlägg!? Och med bilder t.o.m.! Det har jag inte lyckats med på ett bra tag nu så det var då verkligen dags:)
Vi ses!
Ett tungt farväl....
Det är ett tag sen jag fick till ett inlägg här. Livet har varit lite upp o ner den sista tiden så det har inte funnits tillräckligt med ork eller inspiration för att få ihop lite text.
Igår var en mycket tung dag. Jag tog farväl av en människa som betytt mycket för mig. Han var inte bara farbror utan även en mycket god vän. Han har varit som en pappa för mig sen min pappa dog, en stor trygghet. Nu är saknaden stor.
Vi tog farväl genom att kasta rosor i havet i Haparanda hamn. När Therese och jag for till stugan på kvällen så hade 6 rosor drivit iland där vid stranden. De hade hittat hem till det stället som betydde mycket för honom.
Konfirmationsdags!
Imorgon (eller rättare sagt senare idag) ska min yngste son konfirmeras. Så idag, när det har varit så vackert väder, har jag och min sons far hållit oss inomhus och gjort smörgåstårtor! Nu har jag bara att dekorera gräddtårtan och sen är allt klart! Men det gör jag imorgon bitti. Är lite skraj att elvispen stör nattsömnen för mina grannar...
Egentligen skulle tårtan ha varit färdig dekorerad men min dotter, som skulle på eftersläppet till studentfesten, ville att jag skulle avlägsna mig för hennes kompisar skulle komma hit en sväng före. Snäll som jag är (eller åtminstone försöker att vara) så gjorde jag som hon ville och gick iväg och besökte en kompis! Nu råkade klockan bli så mycket innan jag var hemma igen så jag lämnar tårtdekoreringen till i morgon.
Vad är det som händer när vi föräldrar plötsligt blir så pinsamma att våra barn helst vill säga upp släktskapet med oss? Vad gör vi för fel (mer än att vi finns till)? Vi borde ha fått med en manual ifrån BB med ett felsökningsschema! Ni vet, en sån där som man får till TVn eller datorn. Det skulle ha underlättat mycket för många föräldrar, tror jag!
Nej, nu ska jag sluta fundera över detta och gå och lägga mig. God natt!
Lååång startsträcka!
Jag har upptäckt att jag är ganske feg. Vad jag än företar mig så måste jag tänka mig noga för. Så när förändringar sker i mitt liv så är det en ganska lång startsträcka innan jag lyfter.
Som nu det här med mitt jobb! Jag funderar och grubblar över vilken väg jag ska ta. Under tiden så har andra människor i min omgivning hunnit byta jobb och ändra riktning på sina liv flera gånger om! Det är ju visserligen lite svårt för mig att ta något steg än när man inte har fått uppsägningen i handen än, men jag vill ha lite framtidsplaner. Om man får något att se fram emot så känns ju livet lite lättare.
Igår sprang jag på en gammal klasskompis som jag inte sett på nästan 14 år. Det var Barbro som numera bor på Gotland. Hon var sig lik. Jag blir alltid lika fascinerad när jag träffar på nån som jag inte sett på gud-vet-hur-länge och det känns som om man träffat personen alldeles nyligen! Det är så himla kul att se att man inte behöver förändras bara för att man t.ex. flyttat, gjort karriär eller bara blivit äldre. Barbro och jag kom överens att vi skulle träffas igen när hon kommer hit upp under sommaren.
Igår var jag och såg när min yngste son deltog i en simtävling. Det var bara en liten klubbtävling men det var Eriks första och han vann bröstsim i sin klass! Mycket roligt med tanke på att han inte tränat mer än nån månad.
Tjingeling!
Tillfällig Ö-bo!
Vart har skrivarlusten tagit vägen? Finner ingen inspiration till något överhuvudtaget längre... Jag är inte deppig men det har varit så mycket att försöka reda ut och ta rätt på vad jag vill så allt annat får bara ligga och "samla damm".
Sommaren är på ingående och med den allergi
. Det har aldrig varit värre än vad det är nu! Jag trodde att jag blivit drabbad av allergi OCH förkylning. Men eftersom symtomen lindrades mycket av ett nässpray innehållande cortison så är det troligen endast allergi. Men som tur är så finns det medicin som hjälper!
Denna vecka är jag vikarierande Elisa och tillfällig ö-boJ. Elisa är på skolresa med sin yngste son och jag bor då i hennes hem och håller ögonen på hennes äldre son. Hittills har allt gått bra! Min Erik har också bott med oss men imorse åkte han iväg till Någonstans-i-Finland på konfa-läger.
Det var allt för den här gången! (Även om det inte var mycket.. Mitt liv är faktistk mer innehålls rikt än vad det verkar
)
Studiebesök på Norrbottensteatern!
Idag har vi Dramaze varit på studiebesök på norrbottensteaern. Vi har varit och inspekterat en scen som vi troligen ska spela på. Nu blir det tyvärr inte av förrän i augusti, men det som väntar på något gott......!
Vi fick en visning av norrbottensteaern, blev bjudna på en teaterföreställning OCH fick lyssna på Olle Nyman! Inte illa, va? (Olle Nyman har en röst som man lätt kan bli kär i;))
Detta har varit en toppen dag!
Vi fick en visning av norrbottensteaern, blev bjudna på en teaterföreställning OCH fick lyssna på Olle Nyman! Inte illa, va? (Olle Nyman har en röst som man lätt kan bli kär i;))
Detta har varit en toppen dag!
Simning!
Idag har jag tagit tag i mitt liv och varit och simmat!
Efter 6 veckor på kryckor med kryckgång-i-trappa som den hårdaste träningsformen så insåg jag att det var dags att göra nåt åt mina sakta-förtvinande muskler. Efter 4 längder så fick jag en näradödenupplevelse. Snacka om att vara otränad! Men jag orkade faktiskt med 14 längder! Visserligen med många pauser, men ändå!
Det kommer inte att vara lätt att komma i form!
Simma lugnt!
Efter 6 veckor på kryckor med kryckgång-i-trappa som den hårdaste träningsformen så insåg jag att det var dags att göra nåt åt mina sakta-förtvinande muskler. Efter 4 längder så fick jag en näradödenupplevelse. Snacka om att vara otränad! Men jag orkade faktiskt med 14 längder! Visserligen med många pauser, men ändå!
Det kommer inte att vara lätt att komma i form!
Simma lugnt!
En svart dag...
Fick idag veta att jag inte ska ingå i den arbetsgrupp som ska få jobba kvar på Skattekontoret i Haparanda:( Jag har nu arbete t.o.m. den 30 september men sen är det adjöss. Har haft detta på känn men det känns himla svårt ändå. 2 maj är det 20 år sedan jag började jobba där och det har varit massor av omorganisationer under dessa 20 år. Men denna omorganisation är den sista för mig....
Jag är nog elak men jag tycker faktiskt att det hade varit lättare om vi hade varit fler som hade åkt ut i kylan men nu är vi ett fåtal och då känner man sig utpekad. Varför dög inte vi? Varför har vi plågats med att tvingas leva i ovisshet i närapå 2 år?
På sätt och vis är jag glad för att äntligen veta. Att äntligen kunna börja planera för ett liv efter och utanför Skatteverket. Jag får säga som min rollfigur Eva i "I`m gonna marry Vinnie Vincent" sa när hon slutade sitt arbete på begravningsbyrån: "Kanske man äntligen kan börja leva?"
Jag är nog elak men jag tycker faktiskt att det hade varit lättare om vi hade varit fler som hade åkt ut i kylan men nu är vi ett fåtal och då känner man sig utpekad. Varför dög inte vi? Varför har vi plågats med att tvingas leva i ovisshet i närapå 2 år?
På sätt och vis är jag glad för att äntligen veta. Att äntligen kunna börja planera för ett liv efter och utanför Skatteverket. Jag får säga som min rollfigur Eva i "I`m gonna marry Vinnie Vincent" sa när hon slutade sitt arbete på begravningsbyrån: "Kanske man äntligen kan börja leva?"
Blogg-torka och fantasi-förlust:(
Vettetusan vad som har hänt med mig men jag har ingen ork eller lust att försöka få ihop någonting läsvärt. Operationen verkar ha tagit knäcken på mig. Ja, åtminstone på fantasin! Jag hade tänkt att jag skulle skriva på ett nytt manus under sjukskrivningen, men än har inspirationen inte infunnit sig! T.o.m. bloggen har hamnat i dvala!
Jag är så trött, trött, trött. Skulle kunna sova dagarna igenom, känns det som. Ja, det finns ju inte så mycket mer att göra när man inte kan gå. Jag orkar inte ens läsa böcker f.n. Det blir att jag blir liggande i soffan och bara dum-glor på TVn hela dagen.
Jag tror att jag hade behövt frisk luft men det är ju otänkbart eftersom jag inte tar mig nerför trapporna utan hjälp. Och ute på balkongen är det för mycket snö.
Suck......
Jag är så trött, trött, trött. Skulle kunna sova dagarna igenom, känns det som. Ja, det finns ju inte så mycket mer att göra när man inte kan gå. Jag orkar inte ens läsa böcker f.n. Det blir att jag blir liggande i soffan och bara dum-glor på TVn hela dagen.
Jag tror att jag hade behövt frisk luft men det är ju otänkbart eftersom jag inte tar mig nerför trapporna utan hjälp. Och ute på balkongen är det för mycket snö
. Suck......
Vad gör man....
...när man inser att en person fått fel uppfattning om en? Det spelar nog ingen roll att man försöker visa sin rätta sida, för den här personen har ju redan fått sin uppfattning.
Nå, nu är jag ju i den åldern där man inser att det inte är någonting man kan göra åt det, skadan är ju redan skedd! Men......det känns lite trist.
Nå, nu är jag ju i den åldern där man inser att det inte är någonting man kan göra åt det, skadan är ju redan skedd! Men......det känns lite trist.
Succe? Jomenvisst!
Så nu har vi haft våra två föreställningar på Folkan i Happis och det blev succe bägge gångerna! Nåt annat kan man inte säga:) Fullsatt bägge gångerna! Jag är så himla glad att det gick så bra som det gick! Men man känner sig lite avslagen så här efteråt. Det går åt så mycket energi men man får oxå så mycket energi tillbaka men sen efteråt så känns det som om man hamnar i vaccum.
Jag blev så glad över Sofia på Målarstigens kommentarer om vår föreställning! Sådana ord gör att det är mödan värt:)
Ikväll har Linnea övningskört. Det var första gången på hela vintern och jag trodde nästan att vi måste börja om från början...Men snacka om att jag blev förvånad när det gick bättre än någonsin tidigare! Jag var tvungen att fråga om hon har tjuvlånat min bil och övat när jag inte har varit med;)
Nu på torsdag (den 5:e) ska jag opereras i andra foten. Usch.....jag är lite orolig! Nu blir jag isolerad igen i flera veckor, sittandes här hemma i rullstolen. Jag är inte van att vara beroende av andras hjälp och det är svårt att lära sig be om hjälp till sånt som man annars själv gör i en handvändning.
Nu måste jag gå o lägga mig! Jobb imorgon!
Snart dax igen!
Imorgon är det dags för den andra föreställningen på folkan i Haparanda. Förra gick riktigt bra, trots ett katastrofalt genrep! Förra veckan var det närmare 80 pers som var och kollade och denna vecka är det bokat för över 100! Det är verkligen roligt att vi får så mycket publik!
Jag har tagit ledigt imorgon för jag behöver lite sovmorgon. Det har varit så himla lite sömn på sistone. Det har varit fullt upp med teatern, jobbet och familjen! Min dotter har fyllt 18 år och det har firats vid 2 tillfällen. Första gången hade hon fest för sina kompisar den 17:e (hennes riktiga födelsedag) och sen hade vi fika med tårta för släkten i tisdags. Jag jobbade över på måndan, kom hem vid 20-tiden och började baka en kolatårta. Den första tårtbotten misslyckades för jag satte i för lite margarin:( Den andra lyckades men när jag kokade kolan (som alltid brukar ta 1 timme att koka) så tjocknade den fortare än vad den ska, och innan jag hade fått ut den på tårtan så var den så tjock så den var svår att bre ut! Tårtan blev fruktansvärt ful! Linnea försökte trösta mig och sa att vi kanske kunde sätta någonting på den så att det inte skulle synas hur ful den var. "En handuk" föreslog jag! Men hon hade menat någon garnering.
Ja, tårtan blev ful men det blev jättegod!
Här har ni mig som Eva i "I`m gonna marry Vinnie Vincent" (ser ju tamejtusan ut som en vampyr)
Jag har tagit ledigt imorgon för jag behöver lite sovmorgon. Det har varit så himla lite sömn på sistone. Det har varit fullt upp med teatern, jobbet och familjen! Min dotter har fyllt 18 år och det har firats vid 2 tillfällen. Första gången hade hon fest för sina kompisar den 17:e (hennes riktiga födelsedag) och sen hade vi fika med tårta för släkten i tisdags. Jag jobbade över på måndan, kom hem vid 20-tiden och började baka en kolatårta. Den första tårtbotten misslyckades för jag satte i för lite margarin:( Den andra lyckades men när jag kokade kolan (som alltid brukar ta 1 timme att koka) så tjocknade den fortare än vad den ska, och innan jag hade fått ut den på tårtan så var den så tjock så den var svår att bre ut! Tårtan blev fruktansvärt ful! Linnea försökte trösta mig och sa att vi kanske kunde sätta någonting på den så att det inte skulle synas hur ful den var. "En handuk" föreslog jag! Men hon hade menat någon garnering.
Ja, tårtan blev ful men det blev jättegod!
Här har ni mig som Eva i "I`m gonna marry Vinnie Vincent" (ser ju tamejtusan ut som en vampyr)
Hallå hela pressen!
Vi har blivit intervjuade i NSD. Artikeln fanns i tisdagens tidning.
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4363488
Ikväll ska vi alla spela roddar-roller! Ljus och ljud ska transporteras ifrån Seskarö till Haparanda och sättas upp på Folkan där. På söndag ska vi repa på den scenen.
Samtidigt med allt detta så ska jag fixa en 18-årsfest. Min lill-tjej blir alltså myndig på lördag och ska ha fest för ett litet gäng kompisar (det får bli litet för lägenheten är ju liten). Jag blir tvungen att hålla mig borta hemifrån (Begriper ni varför jag, moi, inte får vara med? Snacka om utfrysning och mobbing!) men jag ska finnas i närheten. Redo att gripa in om det händer något eller om grannarna ringer till mig och klagar att det är för livat!
See ya!
Minnesförlust?
I somras satt replikerna som en smäck.... Men nu verkar det helt hopplöst! Jag har helt plötsligt börjat kalla min tvillingsyster i pjäsen för Eva. Det är bara det att det är jag som är Eva! Min rollfigur heter Eva! Hur ska detta gå? I söndags kallade jag även Anna-Lenas rollfigur Cattis för Eva? Jag vill tydligen döpa alla till Eva! Man kanske skulle döpa om pjäsen till "Vinnie Vincent och de fem Evorna"?
Igår träffade vi NSDs reporter Linda som skulle skriva ett nytt reportage om oss. I somras hamnade vi ju på en massa Kiss fan-siter tack vare hennes reportage. Får se om det kan upprepas!
Jag har fått frågan om var biljetter kan bokas och köpas och det kan man alltså hos Haparanda Teaterförening.
