AsaLindgren

...består min arbetsplats av just nu. I vanliga fall har jag ordnad oordning på mitt skrivbord. Nu har jag bytt rum i all hast och bara buntat ihop allt i flytten. Nu har jag alltså oordnad oordning. M.a.o. så har jag ingen aning om var jag har nånting!! Detta börjar stressa mig lite grann....

I fredags hade vi avskedsfest för de kollegor som slutar eller flyttar till Luleå. Det blev en fest med skratt, tårar och god mat. Vi var ett litet tappert gäng som försökte tömma barskåpet men.. Vi var för få......

Jag hann med en sväng till statt och nya baren också! Kvällen slutade lite oväntat men jag hade himla roligt!

Nu börjar dagarna kännas kalla. Det är "vante-på" som gäller nu. Det börjar vara dags att tömma balkongen från möbler och blomlådor... Men först måste förrådet städas upp så att allt ryms dit!

Anna-Lena befinner sig i New York på "acting for film" kurs. Läs om hennes öden och äventyr i the Big Apple här http://scendrag.dramaze.se/#home
Jag måste ju erkänna att jag är lite avis på henne....

Idag har jag vart på 4-årskalas. Det var min systers dotterdotter Alva som fyllde år. Festen var i Nikkala byagård och där fanns plats för festdeltagarna att springa! Dom som ville alltså... Själv kände jag inte riktigt för det... Jag hade tagit mig en joggingtur på morgnen, så det fick räcka. Nåväl, barnen kunde springa där. Vilket dom också gjorde.  
Jag tror att jag blev lite kär i en kille. Han hade ljust hår och var mycket noga med frisyren. Han satt och försökte imponera på mig genom att placera sugröret så nära sitt öga som han bara vågade. Han var supercharmig! Jag tror att han blev lite kär i mig också för han rusade rakt på mig och gav mina knän en spontan kram. Han hette Oscar och var 4 år.

I onsdags när jag kom till jobbet så kom chefen och sa att jag skulle flytta till ett annat rum. Eftersom personalstyrkan minskas så kraftigt och Försäkringskassan ska överta en stor del av våra lokaler så får vi som blir kvar trycka ihop oss i en och samma korridor. Rummet är likadant som det jag haft tidigare men nu sitter jag med fönstret mot söder (förut satt jag med fönstret mot öster) men det kändes inte likadant. Inte förrän jag fått upp all min konst på väggarna!
Min konst består av teckningar som är målade och ritade av mina barn och syskonbarn. Jag hade haft chansen att plocka åt mig nån tavla av någon erkänd konstnär eftersom det fanns såna som hade prytt korridorerna men som nu plockats ner, men jag ville sätta upp min barnakonst. Den har känslomässig betydelse för mig. Den påminner mig om en tid som var mycket enklare och då jag kände mig betydelsefull och älskad. Barnen bjöd på villkorslös kärlek. Jag kommer ihåg när barnen stolta gav mig nån teckning och sa att dom hade gjort den åt mig för att jag skulle ta med den till jobbet. Och jag gjorde det! Stolt satte jag upp den där! Nu har jag inte alla teckningar uppe för jag har bytt ut vissa, men när jag hade kvar de andra teckningarna i ett skåp.
Nu är mina barn stora och ritar inga teckningar åt mig mer. Livet som tonårsmamma är mycket mer komplicerat och jag känner mig ofta betydelselös. Kärleken har fått villkor och ofta en prislapp också!

Men det är tur att konsten finns kvar att beskåda! Då kan jag komma ihåg hur det var och att jag en gång tiden var "Världens bästa mamma"!  

Tjingeling!

Usch vad jag har ätit idag! Jag som var orolig att jag inte skulle hinna äta middag idag har då hunnit få i mig mer än vad som hade behövts!
Jag hann steka en hamburgare till middag. Sen åkte jag raka vägen till Alva som fyllde 4 år, och där fikade jag ju givetvis! Sen iväg till ett möte på Seskarö och där serverades det ostbricka. Mums! Sen skulle jag snabbt in till Ritva och säga Hej då till Tomas som åker till Thailand imorgon (han blir borta till nästa sommar) och där serverades det smörgåstårta, vilken jag givetvis inte kunde säga nej till!!

Så nu sitter jag här och känner mig propp-mätt.... Skyll mig själv!