AsaLindgren

Imorgon (eller rättare sagt senare idag) ska min yngste son konfirmeras. Så idag, när det har varit så vackert väder, har jag och min sons far hållit oss inomhus och gjort smörgåstårtor! Nu har jag bara att dekorera gräddtårtan och sen är allt klart! Men det gör jag imorgon bitti. Är lite skraj att elvispen stör nattsömnen för mina grannar...

Egentligen skulle tårtan ha varit färdig dekorerad men min dotter, som skulle på eftersläppet till studentfesten, ville att jag skulle avlägsna mig för hennes kompisar skulle komma hit en sväng före. Snäll som jag är (eller åtminstone försöker att vara) så gjorde jag som hon ville och gick iväg och besökte en kompis! Nu råkade klockan bli så mycket innan jag var hemma igen så jag lämnar tårtdekoreringen till i morgon.

Vad är det som händer när vi föräldrar plötsligt blir så pinsamma att våra barn helst vill säga upp släktskapet med oss? Vad gör vi för fel (mer än att vi finns till)? Vi borde ha fått med en manual ifrån BB med ett felsökningsschema! Ni vet, en sån där som man får till TVn eller datorn. Det skulle ha underlättat mycket för många föräldrar, tror jag!

Nej, nu ska jag sluta fundera över detta och gå och lägga mig. God natt!

Jag har upptäckt att jag är ganske feg. Vad jag än företar mig så måste jag tänka mig noga för. Så när förändringar sker i mitt liv så är det en ganska lång startsträcka innan jag lyfter.
Som nu det här med mitt jobb! Jag funderar och grubblar över vilken väg jag ska ta. Under tiden så har andra människor i min omgivning hunnit byta jobb och ändra riktning på sina liv flera gånger om! Det är ju visserligen lite svårt för mig att ta något steg än när man inte har fått uppsägningen i handen än, men jag vill ha lite framtidsplaner. Om man får något att se fram emot så känns ju livet lite lättare.

Igår sprang jag på en gammal klasskompis som jag inte sett på nästan 14 år. Det var Barbro som numera bor på Gotland. Hon var sig lik. Jag blir alltid lika fascinerad när jag träffar på nån som jag inte sett på gud-vet-hur-länge och det känns som om man träffat personen alldeles nyligen! Det är så himla kul att se att man inte behöver förändras bara för att man t.ex.  flyttat, gjort karriär eller bara blivit äldre.  Barbro och jag kom överens att vi skulle träffas igen när hon kommer hit upp under sommaren.

Igår var jag och såg när min yngste son deltog i en simtävling. Det var bara en liten klubbtävling men det var Eriks första och han vann bröstsim i sin klass! Mycket roligt med tanke på att han inte tränat mer än nån månad.

Tjingeling!

Vart har skrivarlusten tagit vägen? Finner ingen inspiration till något överhuvudtaget längre... Jag är inte deppig men det har varit så mycket att försöka reda ut och ta rätt på vad jag vill så allt annat får bara ligga och "samla damm".

Sommaren är på ingående och med den allergi. Det har aldrig varit värre än vad det är nu! Jag trodde att jag blivit drabbad av allergi OCH förkylning. Men eftersom symtomen lindrades mycket av ett nässpray innehållande cortison så är det troligen endast allergi. Men som tur är så finns det medicin som hjälper!

Denna vecka är jag vikarierande Elisa och tillfällig ö-boJ. Elisa är på skolresa med sin yngste son och jag bor då i hennes hem och håller ögonen på hennes äldre son. Hittills har allt gått bra! Min Erik har också bott med oss men imorse åkte han iväg till Någonstans-i-Finland på konfa-läger.

Det var allt för den här gången! (Även om det inte var mycket.. Mitt liv är faktistk mer innehålls rikt än vad det verkar)