En svart dag...
Jag är nog elak men jag tycker faktiskt att det hade varit lättare om vi hade varit fler som hade åkt ut i kylan men nu är vi ett fåtal och då känner man sig utpekad. Varför dög inte vi? Varför har vi plågats med att tvingas leva i ovisshet i närapå 2 år?
På sätt och vis är jag glad för att äntligen veta. Att äntligen kunna börja planera för ett liv efter och utanför Skatteverket. Jag får säga som min rollfigur Eva i "I`m gonna marry Vinnie Vincent" sa när hon slutade sitt arbete på begravningsbyrån: "Kanske man äntligen kan börja leva?"