AsaLindgren

Idag har jag tagit tag i mitt liv och varit och simmat!

Efter 6 veckor på kryckor med kryckgång-i-trappa som den hårdaste träningsformen så insåg jag att det var dags att göra nåt åt mina sakta-förtvinande muskler. Efter 4  längder så fick jag en näradödenupplevelse. Snacka om att vara otränad! Men jag orkade faktiskt med 14 längder! Visserligen med många pauser, men ändå!
Det kommer inte att vara lätt att komma i form!


Simma lugnt!

Fick idag veta att jag inte ska ingå i den arbetsgrupp som ska få jobba kvar på Skattekontoret i Haparanda:( Jag har nu arbete t.o.m. den 30 september men sen är det adjöss. Har haft detta på känn men det känns himla svårt ändå. 2 maj är det 20 år sedan jag började jobba där och det har varit massor av omorganisationer under dessa 20 år. Men denna omorganisation är den sista för mig....

Jag är nog elak men jag tycker faktiskt att det hade varit lättare om vi hade varit fler som hade åkt ut i kylan men nu är vi ett fåtal och då känner man sig utpekad.  Varför dög inte vi? Varför har vi plågats med att tvingas leva i ovisshet i närapå 2 år?
På sätt och vis är jag glad för att äntligen veta. Att äntligen kunna börja planera för ett liv efter och utanför Skatteverket. Jag får säga som min rollfigur Eva i "I`m gonna marry Vinnie Vincent" sa när hon slutade sitt arbete på begravningsbyrån: "Kanske man äntligen kan börja leva?"