Ett avslöjande!
Det är dags att jag avlöjar en väl bevarad hemlighet. När jag berättade detta för Anna-Lena idag och sa att jag skulle avlöja det i min blogg så sa hon "Ska du verkligen våga göra det?" . Jag inser att när detta väl kommer ut så måste jag kanske flytta, byta namn och bil, skaffa skyddad adress och hemligt telefonnummer. Men jag ska vara modig! Jag ska avslöja att.................................
...................jag aldrig har åkt slalom !
Så! Nu är det sagt! Jag har alltså aldrig i hela mitt liv åkt slalom! Jag är norrlänning och har aldrig varit intresserad av att åka slalom! Är jag konstig? Jag har alltså aldrig velat testa detta ens! Jag har umgåtts med folk som har tagit varje tillfälle i akt för att åka slalom men dom har aldrig lyckats få mig intresserad. Alla verkar ha prövat på det nån gång, förutom jag (och mina barn)! När man pratar med folk så verkar alla ha haft en lovande karriär som slalomåkare, mer eller mindre, och dom nästan förfasas när jag kommer med mitt avlöjande. "VA? Har du ALDRIG åkt?"
Det är inte så att jag är feg eller rädd för vinteraktiviteter. Nej, jag brukar bl.a. åka längdskidåkning. Men då åker jag alltså den klassiska stilen. Kan inget annat! Och skridskor! När jag var barn var jag duktig på att åka skridskor. Jag skulle bli konståkerska, bestämde jag mig för. Jag studerade detaljerna när det var konståkning på TV och sen ut på den lilla planen pappa hade spolat på baksidan av gamla lärarbostade, där vi bodde när jag var barn. Man höll på att slå ihjäl sig när man hoppade och snurrade, men man gav inte upp. Man var säker på skridskorna och trodde att det alltid skulle förbli så. Döm om min förvåning när jag skulle åka skridskor med mina barn när de var små! Jag hade förvandlats till "Bambi på hal is" helt oväntat! All min skicklighet var som bortblåst! Jag har inte åkt skridskor sen jag föll på isen en juldag för ca 8-9 år sen när jag skulle tävla med min son Erik. Jag åkte på en kvist som låg fastfrusen i isen. Det blev tvärstopp och jag flög framstupa och slog i axeln så att den klev ur och tillbaka i sin led med en ljudlig smäll. Det gjorde helvetiskt ont och jag har inte åkt skridskor efter det.
Inlines har jag däremot åkt (på sommaren, givetvis) men jag var himla rädd att falla. Så rädd att jag var tvungen att byta broms efter en säsong för den var slutnött. Så fort det blev lite för mycket fart så tryckte jag i höger häl. Det visade sig sen att jag hade helt friktionsfria hjul på mina inlines så det blev fart väldigt lätt. Det kändes bäst när jag åkte i uppförsbacke.
Nu vet ni att jag hör till dom få som aldrig har åkt, och som troligen heller aldrig kommer att åka slalom! Om det gör mig till en sämre människa så får det väl göra det!
...................jag aldrig har åkt slalom !
Så! Nu är det sagt! Jag har alltså aldrig i hela mitt liv åkt slalom! Jag är norrlänning och har aldrig varit intresserad av att åka slalom! Är jag konstig? Jag har alltså aldrig velat testa detta ens! Jag har umgåtts med folk som har tagit varje tillfälle i akt för att åka slalom men dom har aldrig lyckats få mig intresserad. Alla verkar ha prövat på det nån gång, förutom jag (och mina barn)! När man pratar med folk så verkar alla ha haft en lovande karriär som slalomåkare, mer eller mindre, och dom nästan förfasas när jag kommer med mitt avlöjande. "VA? Har du ALDRIG åkt?"
Det är inte så att jag är feg eller rädd för vinteraktiviteter. Nej, jag brukar bl.a. åka längdskidåkning. Men då åker jag alltså den klassiska stilen. Kan inget annat! Och skridskor! När jag var barn var jag duktig på att åka skridskor. Jag skulle bli konståkerska, bestämde jag mig för. Jag studerade detaljerna när det var konståkning på TV och sen ut på den lilla planen pappa hade spolat på baksidan av gamla lärarbostade, där vi bodde när jag var barn. Man höll på att slå ihjäl sig när man hoppade och snurrade, men man gav inte upp. Man var säker på skridskorna och trodde att det alltid skulle förbli så. Döm om min förvåning när jag skulle åka skridskor med mina barn när de var små! Jag hade förvandlats till "Bambi på hal is" helt oväntat! All min skicklighet var som bortblåst! Jag har inte åkt skridskor sen jag föll på isen en juldag för ca 8-9 år sen när jag skulle tävla med min son Erik. Jag åkte på en kvist som låg fastfrusen i isen. Det blev tvärstopp och jag flög framstupa och slog i axeln så att den klev ur och tillbaka i sin led med en ljudlig smäll. Det gjorde helvetiskt ont och jag har inte åkt skridskor efter det.
Inlines har jag däremot åkt (på sommaren, givetvis) men jag var himla rädd att falla. Så rädd att jag var tvungen att byta broms efter en säsong för den var slutnött. Så fort det blev lite för mycket fart så tryckte jag i höger häl. Det visade sig sen att jag hade helt friktionsfria hjul på mina inlines så det blev fart väldigt lätt. Det kändes bäst när jag åkte i uppförsbacke.
Nu vet ni att jag hör till dom få som aldrig har åkt, och som troligen heller aldrig kommer att åka slalom! Om det gör mig till en sämre människa så får det väl göra det!
