Nej...
...jag har inte testat att tända ett ljus på det sätt som filmen visade (jag hade inga vanliga ljus utan bara värmeljus, tyvärr)! Jag gjorde en risk- och konsekvensanalys och kom fram till att om jag råkar antända något annat, eller att det blev en explosion, så har jag:
1. ingen brandsläckare i lägenheten
2. svårt att med kryckor hoppa fram och tillbaka med hink till vattenkranen
3. svårt att ta mig ner för trapporna vid en eventuell evakuering
4. himla svårt att förklara vad som startade branden
.
Igår fick jag ett oväntat telefonsamtal. När jag svarade så sa en kvinna hastigt: "Är det Åsa?", "Jo, det är det." sa jag. Hon skrattade och sa "Hör du vem det är?". "Neeej...?" sa jag osäkert, för någonting i mitt minne reagerade. "Men för i helvete, Åsa! Känner du jävla inte igen mig". Då kände jag igen henne! Det var Siv, min första svärmor! Ingen svär som hon! Jag har inte pratat med henne på nästan 20 år! Siv har ett språk som en sjöman och ett hjärta av guld. Vi pratade i en timme nästan. Det var ett mycket angenämnt samtal. Många gamla minnen flöt upp till ytan igen. Jag lovade henne att komma och hälsa på, och det ska jag banne mig göra! Så fort jag kommer mig ner för dom förbannade trapporna!
Med vissa personer som man känt i det förgånga och som man får kontakt med igen så känns det som om tiden har stått still! Även fast det gått 20 år så känns det som om det var igår man pratade med varann senast. De "band" man en gång hade finns fortfarande kvar. Vad beror det egentligen på? Personkemi? Tidigare gemensamma liv?
Med andra personer som man en gång hade nära kontakt med kan man ju fråga sig att "Vad har vi någonsin haft gemensamt egentligen?".
Vad är det som gör att man känner sig förändrad med vissa men inte med andra och vad är personkemi egentligen? Det är dagens fråga!
Igår föll jag på balkongen när jag skulle vattna blommorna och landade givetvis på min opererade fot! Det gjorde fruktansvärt ont och nu är jag rädd att någonting gick upp eller av eller nåt. Varför jag prompt skulle vattna blommorna? Ja, det undrar jag också! Men det verkade vara en bra idé just då. Nu får nog blommorna dö torkdöden! Det är ju ändå snart höst och frost.
1. ingen brandsläckare i lägenheten
2. svårt att med kryckor hoppa fram och tillbaka med hink till vattenkranen
3. svårt att ta mig ner för trapporna vid en eventuell evakuering
4. himla svårt att förklara vad som startade branden
.Igår fick jag ett oväntat telefonsamtal. När jag svarade så sa en kvinna hastigt: "Är det Åsa?", "Jo, det är det." sa jag. Hon skrattade och sa "Hör du vem det är?". "Neeej...?" sa jag osäkert, för någonting i mitt minne reagerade. "Men för i helvete, Åsa! Känner du jävla inte igen mig". Då kände jag igen henne! Det var Siv, min första svärmor! Ingen svär som hon! Jag har inte pratat med henne på nästan 20 år! Siv har ett språk som en sjöman och ett hjärta av guld. Vi pratade i en timme nästan. Det var ett mycket angenämnt samtal. Många gamla minnen flöt upp till ytan igen. Jag lovade henne att komma och hälsa på, och det ska jag banne mig göra! Så fort jag kommer mig ner för dom förbannade trapporna!
Med vissa personer som man känt i det förgånga och som man får kontakt med igen så känns det som om tiden har stått still! Även fast det gått 20 år så känns det som om det var igår man pratade med varann senast. De "band" man en gång hade finns fortfarande kvar. Vad beror det egentligen på? Personkemi? Tidigare gemensamma liv?
Med andra personer som man en gång hade nära kontakt med kan man ju fråga sig att "Vad har vi någonsin haft gemensamt egentligen?".
Vad är det som gör att man känner sig förändrad med vissa men inte med andra och vad är personkemi egentligen? Det är dagens fråga!
Igår föll jag på balkongen när jag skulle vattna blommorna och landade givetvis på min opererade fot! Det gjorde fruktansvärt ont och nu är jag rädd att någonting gick upp eller av eller nåt. Varför jag prompt skulle vattna blommorna? Ja, det undrar jag också! Men det verkade vara en bra idé just då. Nu får nog blommorna dö torkdöden! Det är ju ändå snart höst och frost.
