AsaLindgren

Jag har sett min lön! Det är sant! Jag har sett att det har kommit in pengar...och gått ut. Det säger bara Sviisch! Kvar står jag där med lönebeskedet i min hand och minns snyftande den lyckliga, korta tid när jag hade pengarna i min ägo. Varenda månad tänker man "Nästa månad ska jag inte ha så mycket räkningar". Nej, jag SKA inte ha det men lik förbannat kommer de...månad efter månad...i sina vita kuvert. Jag har funderat på att tejpa igen brevinkastet. Kanske spika för en planka på insidan? Vad skönt det skulle vara. Ingen räkning. Ingen post. INGEN POST? Nej, det är faktiskt en del brev jag vill ha! Som lönebeskedet, t ex. Kanske jag skulle muta brevbäraren? Kanske jag skulle få honom att bära mina räkningar till någon synskadad person som inte skulle märka att det står mitt namn på räkningarna och bara betala dem av bara farten? Men jag tror inte att det är någon idé att försöka. Våra brevbärare här i stan är nog för ärliga för att låta sig mutas.

Men som tur är så är pengar inte allt! Speciellt inte sen skatten är dragen (gammalt yrkesskämt)!